Ibland får man ha lite tur!

Denna dagen kommer jag inte glömma i första taget. Innan jag cyklade till jobbet var jag och hjälpte en polare med hans dator. Efter det jag var klar cyklade jag vidare till jobbet, när jag kom fram märkte jag att jag saknade min plånbok. Jag satte mig på cykeln igen och cyklade samma väg tillbaka till min polare. Efter lite letande så fick jag sätta mig på cykeln hem och kolla, men plånboken var inte där heller. Precis när jag hade gett upp och tänkte ringa och spärra korten så ringde polisen och sa att den hade blivit upphittad vid en parkering där jag hjälpt min polare innan. Jag fick ett mobil nummer som jag ringde direkt. När jag ringde upp personen så sa jag att jag kommer bort så fort jag kan, då frågar han om jag gått på Österängsgymnasiet. Jag svarar det har jag och då säger han att det är Bruno. Jag blir helt förstummad, men samtidigt glad. Jag sätter mig på cykeln igen och snart träffar jag min gamla lärare som jag hade på gymnasiet för 19 år sen. Vi stod säkert och snackade i över en timme om gamla minnen och skrattade åt incidenten. Som sagt jag glömmer inte denna dagen, dagen då jag fick cykla flera mil och träffa min gamla lärare Bruno :),